Ni är väl försiktiga idag va? Det är ju fredagen den 13, inte många som kan ha missat det. Så glöm inte att hålla nycklarna borta från bordet, var försiktiga med era speglar, kolla efter svarta katter som kanske går över vägen och gå inte heller under några stegar så borde ni hålla er relativt hela under hela dagen!
Själv har jag ridit ut med min moster. Hon red Bonni och jag red Willy. Willy var full av energi idag och var väldigt nyfiken på allt, Bonni var först väldigt lugn men blev piggare och piggare för varje steg. Min moster, vi kan kalla henne X, har inte ridit ordentligt på flera år så hon var såklart lite nervös men blev snabbt säker i sadeln igen. Vi red på grusvägen ett tag och svängde sedan in på en annan väg, också grusväg men mer igenväxt då det nästan aldrig åker bilar eller andra fordon där. Efter att vi kommit en bit på den vägen och in på bättre och lite torrare underlag så föreslog jag att vi skulle trava lite. Detta var kanske inte min bästa ide dock. Bonni stack iväg i full galopp innan jag ens hann avsluta meningen/frågan ”ska vi trava lite?” och Willy hängde såklart efter så gott han kunde, efter ett par bocksprång såklart.
Det som är så bra med att ha en ponny som Bonni i tre år och vara med om att hon sticker nästan varenda dag i 3 år är ju att man slutar vara rädd. Jag tänkte på det medans jag försökte stanna Willy som var långt efter Bonni. Jag var inte rädd. Inte ens lite!
I alla fall, det enda jag såg av Bonni var hennes rumpa och stackars X som försökte stanna. Till slut såg jag hur hon gled av och ramlade ner på marken och Bonni försvann snabbt bakom en kurva. X reste sig upp, innan jag hann säga åt henne att ligga kvar och var väldigt yr. Jag hade precis lyckats sakta av Willy till trav när han såg henne resa sig upp och då tvärnitade han ju såklart, min lilla chicken mcnugget, och jag höll på att ramla av framför honom. Som tur var så gjorde jag inte det utan satte mig ordentligt i sadeln och hoppade sedan av för att se hur det var med X. Hon kände sig lite omtumlad och hade ont i rumpan och lite i huvudet men det var inget allvarligare sa hon och vi fortsatte att gå hemåt och se om Bonnis fotspår, eller hovspår kanske jag ska kalla det, ledde hemåt. Fick efter ca 5 minuters promenad ett samtal av mamma där hon undrade vad som hade hänt och berättade att Bonni stod hemma i stallet och åt.
Detta lugnade mig något grymt mycket då man ska svänga av på en skogsväg för att komma hem och ifall man fortsätter framåt så kommer man till Reftele kyrka, där det kör både lastbilar, traktorer, bilar osv. Alltså var det en enorm lättnad att veta att hon fortfarande kom ihåg vägen och hade sprungit dit!
När vi kom hem så gjorde vi i ordning Willy, släppte ut honom i hagen med dom andra hästarna sen kände jag igenom Bonnis ben och sprang lite med henne så hon inte skulle vara halt eller så och det var hon inte, som tur är. Så X hoppade än en gång upp och så skrittade hon bara lite på henne så att hon inte ska bli rädd eller så. Sen gick vi in och drack läsk och nu är jag hos pappa och chillar på livet!
Här får ni bilder på mongoponnysarna med:

Syns inte att lilla Bonni är 24 på denna bilden va?

Och här har vi charmtrollet Willy ^^